Hjul med slumpmÀssigt val
MĂ€nskligheten har sedan civilisationernas gryning vördat tur och ödets goda vilja, som i det antika Grekland associerades med gudinnan Tyche (΀ÏÏη) och i det antika Rom â med gudinnan Fortuna.
Det senare namnet Ă€r idag kĂ€nt av alla och kan betraktas som en meningsfull motsvarighet (nĂ€stan synonym) till orden âturâ och âödeâ.
Fortuna och hennes hjul
Ordet âfortunaâ kommer frĂ„n det antika romerska latinet och betyder bokstavligen âödeâ. Ursprungligen var det förknippat med kulten av Fortuna, som uppstod lĂ„ngt före det Romerska rikets storhetstid, troligen i Latium bland de italiska folken, under perioden frĂ„n 1000- till 700-talet f.Kr.
Det Àr möjligt att latinerna dyrkade denna kult redan före sin migration till Apenninska halvön och tog med sig traditionen. Det finns inga direkta bevis för detta, men det Àr kÀnt att Fortuna dyrkades i det antika Rom redan pÄ 500-talet f.Kr. Ett bevis pÄ detta Àr ett gammalt tempel, byggt av Roms sjÀtte kung, Servius Tullius, vid Tiberns strand mellan 578 och 534 f.Kr.
FrÄn början dyrkades Fortuna av bönder, som Ärligen firade festivalen Fortis Fortunae den 24 juni. Man trodde att gudinnans vÀlvilja gav gynnsamma förutsÀttningar för en rik skörd: bra vÀder, regn och flodernas översvÀmningar. Senare tog Àven boskapsskötare upp traditionen, eftersom deras vÀlstÄnd ocksÄ var beroende av bördiga betesmarker.
Under samma period fanns i det antika Rom redan skördegudinnan och fruktbarhetsgudinnan â Ceres, vilket vĂ€cker tvivel om Fortunas rent romerska ursprung. Det Ă€r mer sannolikt att denna kult lĂ„nades frĂ„n de italiska folken eller frĂ„n de gamla grekerna och utvecklades parallellt med den traditionella romerska mytologin.
Senromerska Fortuna
Det Àr inte exakt kÀnt nÀr och hur Fortunas kult uppstod i Rom, men under sin storhetstid var ödes- och lyckogudinnan oerhört populÀr. Runt om i det tidigare Romerska riket har tusentals altare och kapell tillÀgnade Fortuna hittats, samt tiotusentals bilder och gravyrer som upptÀckts vid arkeologiska utgrÀvningar.
Fortunas avbild fanns pĂ„ gamla mynt, hushĂ„llsföremĂ„l, hantverksprodukter och hemmaltare. I antalet anhĂ€ngare kunde hon jĂ€mföras med Merkurius â gud för rikedom, handel och vinst.
Det Ă€r ocksĂ„ vĂ€rt att nĂ€mna att Fortuna var en del av de romerska kejsarnas kult under namnet Fortuna Augusta. Hon fick sĂ€rskild vördnad Ă„r 19 f.Kr. â efter Octavianus Augustus triumfartade Ă„terkomst frĂ„n öst.
Gudinnan avbildades ofta med ymnighetshornet och ett hjul, omgiven av andra personifikationer: Felicitas, Hilaritas, Concordia, Fides. FrĂ„n och med 100-talet e.Kr. avbildades Fortuna ofta tillsammans med Isis â gudinnan för kvinnlighet och moderskap.
Förutom det gamla templet, som Servius Tullius lĂ€t uppföra vid Tibern pĂ„ 500-talet f.Kr., byggdes senare flera andra praktfulla tempel tillĂ€gnade Fortuna. Ă r 194 f.Kr. restes Fortuna Primigenias tempel, Ă„r 180 f.Kr. Fortuna Equestris tempel och Ă„r 101 f.Kr. templet kallat âDagens lyckaâ.
Fortunas berömmelse levde vidare Ă€ven efter det Romerska rikets fall. Kulten spreds över VĂ€steuropa och fortsatte inofficiellt under hela medeltiden. Ăven i modern tid har hennes namn ihĂ„gkommits â en asteroid som upptĂ€cktes Ă„r 1852 fick namnet Fortuna.
Idag förknippas ordet âfortunaâ oftare med tur och öde Ă€n med den antika romerska gudinnan. Lyckohjulet (roulette) Ă€r en vĂ€lkĂ€nd symbol pĂ„ varje kasino, och uttrycket âFortunas favoritâ beskriver en person som har tur i allt.
Trots den digitala tidsĂ„ldern litar mĂ„nga mĂ€nniskor vĂ€rlden över fortfarande mer pĂ„ tur Ă€n pĂ„ sunt förnuft och exakta berĂ€kningar. Uttrycket âlita pĂ„ lyckanâ verkar aldrig bli omodernt, Ă€ven om gudinnans roll idag ofta spelas av en slumptalsgenerator.
